Jag vet att det är så jävla onyttigt, men idag kan jag inte låta bli. Dessutom tycker jag det är så förbaskat synd om mig (kan inte gå in på det närmare än så). Därför blev det en Capricciosa till mig, och en Ciao-ciao åt sambon.

När jag väl skriver något, skriver jag ofta i Openoffice Writer. När jag så pluttade ner texten ovan, vägrade programmet acceptera min stavning vad det gäller pizzan Capricciosa. Jag erbjöds lite förmanande följande goda stavningsförslag:

• aprioriska
• apriorisk
• cypriotisk
• extrapris
• aprikosträd
• storprickiga

Personen eller personerna i fråga, som designat den svenska rättstavningen torde någon gång under själva utvecklingen av mjukvaran kommit i kontakt med pizza (jag gjorde minsann det då jag studera programmering, och knackade kod in på sena timmen). Chansen att man med blicken icke sveper förbi den mest kända pizzan av pizzor (Capricciosa, alltså), är helt otänkbar. Därför är det inte så märkligt att jag ställer mig frågande till resultatet av stavningskontrollens utlåtande.

En annan tanke som jagat mig idag, är den som kretsar kring faktumet att jag och min sambo sedan förra torsdagen har två bilar. Detta borde inte vara speciellt ovanligt, till och med mina föräldrar har två. Men det känns ändå olustig. Liksom lite av onödig lyx, (som när hip-hoppers häller ”Crystal” på vibrerande rumpor, i ”fräcka” musikvideos). Jag bara väntar på att grannarna skall blänga, viska, tissla och tassla.